Glad Påsk!

Min påsk i år är lite tiltad i jämförelse med hur det vanligen ser ut. Denna påsk har jag firat (eller rättare sagt, inte firat) med att arbeta och tillbringa min lediga tid med att sitta ensam i min lägenhet. Jag gnäller absolut inte dock, jag har haft det väldigt bra här med katten. Min påskmat har bestått av snabbt ihopsvängda pastasåser och sallader, och jag har ju haft mitt påskägg från sambon som jag i stabil takt har satt i mig. Nu är godiset slut, och med det tomrum som detta skapar vara jag tvungen att sätta mig och skriva lite.
Själva anledningen till att jag sitter här och skriver var dock inte att pladdra om min avsaknaad av påsklamm och familjelekar, utan anledningen är den skräckupplevelse jag fick när jag tittade på Monikas Mat (eller liknande) på TV4 här om dagen. Jag är inte den som ägnar mig åt personangrepp, inte publikt iallafall;), men jag måste säga det, att någon matstylist är hon absolut inte, den där Monika. Allt hon lagade verkade jättesmaskigt, men när det kom till uppläggningen sabbar hon det totalt och lyckas få något som verkar så lovande som sparris- och laxsallad se ut som något som mycket okänsligt och bryskt körts i mixern några sekunder för att sedan stjälpas upp på någorlunda passande fat och hivats ut till matbordet. Själva klimax bestod av Monicas Oscar II-tårta, och åter igen, något väldigt lovande som blir å så fel. Som TV4 själva uttrycker det på sajten recept.nu: "Här kommer en variant av Monicas egen version av denna klassiska tårta, mycket förenklad med färdighackad mandel i bottnarna. Däremot satsar hon stort på dekorationen, chokladkycklingar, kanderad mimosa, violer och äkta bladguld!"
Monika bryter ut i total påskeufori och tynger den lilla anspråkslösa kakan med allehanda blackiga dekorationer, och tyvärr slutar inte festen där, nej, Monika pryder även fatet med påskliljor runt om. Ojoj, detta blev alldeles för mycket för min modesta less-is-more-persona.
Nu tycker ni säkert att jag är himla gnetig och orättvis, men som jag sa, allt hon lagar smakar säkert jättegott, och hon är en mycket duktig kock, men hälften av upplevelsen ligger i att det ska se gott ut också. Och där har Monika lite kvar att lära. Ovan ser ni tårtan som den blev. Vad lycker ni? Less is more, eller?

Snö...

Första året i vårt nya hem kommer bli spännande, då trädgårdsentusiasten i mig spanar i landen efter vad som kan tänkas titta fram. Gladast hittills blev jag nog allt när jag för några dagar sedan såg några frusna ihopskrynklade rabarberblad kika upp ur myllan vid uteplatsen. Men innan jag hann ut och ta en bild på mina nya favoriter kom busvädret. Blåst och snö i sidled höll mig inne och borta från mina älsklingar hela gårdagen. Jag var också tvungen att ringa min mor för info om deras frosttålighet, och hon försäkrade mig om att de skulle klara lite snöslask. Nu har jag iallafall lyckats fånga de små knutarna på bild, och jag kan försäkra att de kommer få förstklassig behandling hela våren så att de i utbyte kan ge oss god saft, paj och kräm. Ni entusiaster därute som läser detta kan verkligen förstå min lycka över detta, och ni andra, ja, ni blir väl iallafall glada när ni får lite god rabarbersaft längre fram i sommar!

Huva!

Eftersom vi emellanåt stöter på ohyra i form av äckel-päckelsilverfiskar i vårt hem tog jag mig lite tid att googla dessa små gynnare. Efter att ha läst på om släktingar och förekomst hit och dit tog jag del av det mest äckliga någonsin; nämligen att de små äckliga krypen kan bli upp till åtta år gamla! Vet inte riktigt vad som äcklar mig så med denna fakta, men det kittlar verkligen min kräkreflex att tänka på att de kan bli typ lika gamla som en katt eller undulat eller så. Bläää.
Nåja. Hursomhelst så är de inte farliga att ha i sitt hem, och ej heller farliga att få i sig, om det nu är någon som har undrat detta. Och för att bli av med dem, utan att lägga ut gift från anticimex, så rekommenderas att hålla rent i stugan och också att punktmarkera med pulvertvättmedel. Så nu vet ni detta. Linneas hus - ger er svar!
(Vanligtvis brukar jag försöka hitta en passande bild att komplettera mitt inlägg med, men i det här fallet tvivlar jag på att någon hade uppskattat en bild på något så motbjudande, så ni får klara er utan)

Påsken närmar sig...

Snart är påsken här, denna trivselmaxade högtid. Och tro mig, här ska pysslas och pyntas. Men eftersom jag tror på koncentrerat firande (ni kommer väl ihåg min julgran som inte kunde åkt ut snabbare), så kommer jag att börja påskpimpa lägenheten i början på nästa vecka. Då kommer det bilder. Lycka till med erat påskpyssel!

Vilken lycka!

Yes!
Good things happen to good people. Nu har jag lyckats lägga vantarna på ett cylinder light från Designhouse Stockholm för ett mycket överkomligt pris. Dessutom nu när jag har det i min ägo ser jag också att den bild som jag har lagt ut här på bloggen visar den lite billigare varianten i tenn med lite fyrkantigare bas. Den som jag nu klappar här hemma med jämna mellanrum är den i nysilver med rundare former, nästan som en lins i formen. Den är så fin och så underbar. Den kommer jag att begravas med, för designen är så tidlös. Ska bara styla omgivningarna lite så kommer snart en fin bild.

Ärad vare bloggen!

En av fördelarna med att ha en egen blogg är att man kan skriva så gott som vad man vill om vad som helst. Därför tar jag detta tillfälle och forum i akt och öser lite skit över vissa mindre omtänksamma personer som jag, en ängel och ett föredöme, tvingas samexistera med.
Eftersom solen sken idag och jag var härligt söndagsledig bestämde jag mig för att vårstäda vår uteplats. Efter att ha räfsat och plockat i bortåt en timma hade jag fått ihop en ansenlig hög av bråte som varken hade lagts dit av eller på något sätt tillhörde mig. I denna härliga blandning återfanns diverse cigarettförpackningar, blomkrukor av plast, en vägskylt, en krycka, godispapper, hemköpskasse, två gula trälådor, rester av smällare och andra greatest hits från sådant som egentligen borde befinna sig i valfri soptunna. Är det nåt som gör mig fly förbannad och svart i blicken så är det folk som skräpar ner. Så totalt onödigt och helt sinnesrubbat. Jag skriver här och nu, att den person som jag ser skräpa ner gör sig icke besvär med att vinna mitt gillande, den bron är för evigt bränd. Detta gäller även cigarettfimpar, som av någon konstig anledning slängs hej vilt utan ens ett halvhjärtat försök att lokalisera närmsta papperskorg.
Ni som läser detta och skäms, det betyder att hoppet inte är ute för er. Ni kan också, precis som jag, bli en förebild för era medmänniskor. Välj papperskorgen idag, för ett renare samvete, och en renare värld!
Så, nu har jag morrat färdigt. Åter till mitt gemytliga jag.
Kram på er!

Vackert ljus...

Ni som läser min blogg med jämna mellanrum känner till att jag snokar och spanar en hel del bland all inredning som finns till försäljning. Mitt senaste lilla stalker-victim är denna lilla vackra sak, cylinder light från designhouse stockholm. Vid första anblicken tyckte jag inte att den var så värst speciell, men ju mer jag vilar ögonen på den, desto mer trivs jag i dess närvaro. När man eldar sitt lilla värmeljus återspeglas lågans sken i locket, och detta borde ge en mysfaktor att räkna med! Men denna lilla lågmälda pjäs bör placeras med vördnad så att den kommer till sin rätt, exempelvis på nattduksbordet eller som solitär på en mindre stimmig yta. Dock är priset, runt femhundralappen får man pynta om man vill elda värmeljus med stil, lite högt för att jag ska kunna springa hals över huvud och skaffa mig en direkt. Får nog spana, fingra och stalka lite till, innan den blir min. Vi har ju hela livet framför oss, vi två...