Krasse

Nu blommar min krasse för fullt, med så många olika vackra färgkombinationer! De är ju ätliga också, så några av dem får nog dekorera gazpachon som vi ska äta till lunch.

Skördeglädje

Tänkte dela med mig av idyllen här hemma. Min squash ger så många frukter att jag kan unna mig att plocka dem när de är så här små.
Just denna skörd hamnade i en sallad.
Närproducerat och ekologiskt;)

Caracoles de asesino...

Jag ska inte klaga över regnet, men nu är de verkligen tillbaka, och fast beslutna om att ta igen vad de har missat.
Första anhalt: Min tagetes...
Hittade en jättestor som jag först trodde var en pantersnigel (helt ofarlig), men efter att ha tittat på lite bilder på nätet drog jag slutsatsen att det bara var dödarsnigel som fulspelade som panter, och därför fick den också stryka med. Moahaha!!! De kanske är glupska mördare, men jag är större! Och beväpnad.
För er som undrar hur pantersnigeln ser ut, så får ni en liten bild som jag har hittat på odla.nu.
En riktig skönhet i jämförelse med de spanska klåparna, eller hur?

Knak i köksträdgården!

Efter midsommar växer allt, säger min far. Och mycket riktigt, nu har det tagit fart. Just nu håller jag ögonen på mina squash och mina tomater. Jag måste hålla mig lite till innan jag plockar av dem och njuter dem med ett nöjt och stolt flin. Min sockerärt växer ordentligt, och i sitt ambitiösa försök att slingra på något, snottrar in sig i sig själv. Jag ser så mycket fram emot när den börjar blomma och bära ärtskidor, för det är nog min topp-tre-favorit bland grönsaker.

Hemliga blomman bekänner färg...

Jag vet fortfarande inte vad det är för en gynnare, men nu har den iallafall slagit ut och ser ut så här. Fin så det förslår, och jag hoppas att den kommer tillbaka nästa år för att glädja mig även då.

Vive la pluie!

Låt det regna!
Det närmade sig öken här uppe på höjden, så jag blev väldigt glad när regnet äntligen började falla.
Torkan har visserligen gjort att dödarsniglarna har hållit sig undan och förhoppningsvis skrumpnat ihop, och nu när det blir lite fuktigt igen så kommer de väl tillbaka, with a mission!
Så nu kommer nog min snail-o-meter att ticka igång igen. Tyvärr.

Äntligen lavendel!

Jag har länge varit sugen på en lavendel i kruka till vår uteplats. När jag började leta runt hittade jag bara fjärilslavendel, en mycket klumpigare sort som inte alls är lika fin och lavendeltypisk. Men i måndags när jag var i blomsteraffären hittade jag så äntligen den rätta sorten, och se så fint det blev. Snart blir det lavendelskorpor laget runt!

Hemlig blomma no.2

Här är ännu en bild på något som jag inte har en aning om vad det är. Blommorna ser ut att bli gula, annars skulle jag gissa på att det är någon sorts viol, tycker det ser lite så ut på bladverket.
Någon av er som vet vad detta kan tänkas vara?

Saxifraga, en askungesaga

Som ni säkert kommer ihåg så planterade jag en vit saxifraga i en liten skreva mellan stenarna på uteplatsen, och där hoppades jag att den skulle frodas och leva ett rikt och lyckligt liv. Nu blev det inte alls så, och den lilla plantan började tyna bort mer och mer och se riktigt medtagen ut. Så därför bestämde jag mig för att ge upp min dröm och flytta det lilla livet. Jag blötte ner den ordentligt, klippte av alla vissna blommor och planterade den i min stora rabatt. Nu har den på bara några dagar repat sig rejält och ser nu ut att trivas ordentligt, med många nya knoppar på gång.
I skrevan har jag nu petat ner några buskkrassefrön som jag hade över. Jag la också dit lite fräsch jord, så jag hoppas att detta blir bra. Något måste ju kunna växa där!

Knoppar

Våren är knopparnas tid, och jag känner mig som en stolt mamma när mina eget drivna frön får knoppar. På bilderna min squash, min gräslök och min tomatplanta. Tomatknoppen är väldigt liten men om ni kisar ser ni den nog!

Snabba bär

I väntan på annat trädgårdsmys visar jag här en bild på mina vinbär, som fick en rejäl kick av det fina vädret och växte sig stora och saftiga. Det ska bli så roligt att njuta av dessa lite längre fram. Seså, mogna nu!

Ett litet inlägg

Tänkte bara nämna att jag igår plockade totalt 22 sniglar runtomkring här på våra ägor. Nu har de slutat sina dagar i en glasburk med saltvatten. Kanske inte det mest trevliga sätt att dö på, men vad det gäller mördarsniglar har jag inga betänkligheter. Och för er skull, kära läsare, kommer jag inte visa en bild på detta äckel-päckel, och inte heller skriva något mer om det här på bloggen. Tråkigare ämne finns ju inte, anser jag. Men ändå, för er som gärna gottar er i ämnet, kommer jag från och med idag, att föra en liten snail-o-meter i den högra spalten, så att ni som ändå har en litet spirande intresse av dessa skövlarvarelser kan få er dagliga dos.

Lite inköp...

Till min dagliga service på min ousseplass behövde jag en kvast och en vattenkanna. Jag såg till att skaffa dessa med omedelbar verkan, så här står de och posar för kameran. Kannan hittade jag på Järnia, fanns i svart också, och kvasten hittade jag på Balders Hage.


På Balders Hage fanns också denna söta fröask, som min vän Emmie hittade åt mig. Så bedårande!

Lummig grönska

Det blir bara vackrare för var dag som går här hemma hos oss. Jag upptäckte för ett tag sedan att busken till vänster om dörren in till vårt skjul är en vinbärsbuske, antagligen röd av blomklasarna att döma. På andra sidan prunkar en lila syrén, och det ser så hemtrevligt och mysigt ut att jag ryser av välbehag varje gång jag ser det. Dock är det inte så praktiskt när cyklarna ska in och ut, så snart åker nog sekatören fram för att frisera det hela lite. Men fram tills dess ska jag bra njuta.

Min nya favorit

Jag fick tipset av min gode vän på NK Blomster att köpa Saxifraga till mina rabatter. Den är tålig och marktäckande, något som låter som vackra toner i mina öron. Så jag begav mig till blomsterstugorna för några veckor sedan och köpte mig några plantor. Den ensamma vita hade jag tänkt skulle breda ut sig i sin lilla skreva, och de två rosa ståtar i min stora rabatt. De blommar underbart fortfarande och jag njuter av dem varje gång jag ser dem!

Blött arbete

Att plantera ut sina förodlade plantor kan vara rätt så klabbigt arbete. För att ge de små liven någorlunda försprång fick de stå i blöt en stund, vilket resulterade i många blöta handskar för min del. Här ligger de och vilar upp sig.

Trädgårdsarbete

Rensa ogräs känns som väldigt ärligt arbete tycker jag. Nog finns det ett outtömligt behov, men det känns ändå så bra när man får gjort lite. På bilden ser ni min korg med min bästa vän och några slagna hjältar.

Husbehov

Nu har jag renodlat min plantarmé och valt ut de tre starkaste exemplaren, som nu får utgöra min tomatodling. Igår ställde jag ut dem på sin slutgiltiga plats, med full sol hela dagen. Jag ska ge dem några veckor, har de inte börjat arta sig får jag bege mig till plantskolan och köpa några färdiga gynnare som får bidra till min självhushållning denna sommaren. Heja på!

The exterminator

Igår levde alla ogräs farligt. Nu ligger de flesta små bastarder som förut störde mina planteringar och därigenom min sinnesfrid och skrumpnar ihop i min komposthög. På bilden ser ni en intet ont anande maskros. Om den bara visste vad den har att vänta...

Premiär

Igår var det dags. Gräset har växt ordentligt i värmen och igår skulle det av och bort. Med beslutsamhet och pur glädje störde jag lugnet här på höjden i hela 45 minuter med min handjagare. Resultatet blev gräsklipp till mina rabarber och min ros, och också en slät och vacker gräsmatta. Dock finns det lite smolk i min glädjebägare i form av krokusar som trots att de hade sina glansdagar för några månader sedan fortsätter att ta upp plats i min gräsmatta. Trots att det är frestande att bara köra rakt över dem är detta ingen bra idé, då de i så fall inte kommer upp nästa år. Rätt tidpunkt för att klippa bort lökväxterna är ungefär vid midsommar. Så jag har många knixande och trixande gräsklippningar framför mig. Nåja. Det blir ju fint iallafall.