Lummig grönska

Det blir bara vackrare för var dag som går här hemma hos oss. Jag upptäckte för ett tag sedan att busken till vänster om dörren in till vårt skjul är en vinbärsbuske, antagligen röd av blomklasarna att döma. På andra sidan prunkar en lila syrén, och det ser så hemtrevligt och mysigt ut att jag ryser av välbehag varje gång jag ser det. Dock är det inte så praktiskt när cyklarna ska in och ut, så snart åker nog sekatören fram för att frisera det hela lite. Men fram tills dess ska jag bra njuta.

Min nya favorit

Jag fick tipset av min gode vän på NK Blomster att köpa Saxifraga till mina rabatter. Den är tålig och marktäckande, något som låter som vackra toner i mina öron. Så jag begav mig till blomsterstugorna för några veckor sedan och köpte mig några plantor. Den ensamma vita hade jag tänkt skulle breda ut sig i sin lilla skreva, och de två rosa ståtar i min stora rabatt. De blommar underbart fortfarande och jag njuter av dem varje gång jag ser dem!

Blött arbete

Att plantera ut sina förodlade plantor kan vara rätt så klabbigt arbete. För att ge de små liven någorlunda försprång fick de stå i blöt en stund, vilket resulterade i många blöta handskar för min del. Här ligger de och vilar upp sig.

Trädgårdsarbete

Rensa ogräs känns som väldigt ärligt arbete tycker jag. Nog finns det ett outtömligt behov, men det känns ändå så bra när man får gjort lite. På bilden ser ni min korg med min bästa vän och några slagna hjältar.

Husbehov

Nu har jag renodlat min plantarmé och valt ut de tre starkaste exemplaren, som nu får utgöra min tomatodling. Igår ställde jag ut dem på sin slutgiltiga plats, med full sol hela dagen. Jag ska ge dem några veckor, har de inte börjat arta sig får jag bege mig till plantskolan och köpa några färdiga gynnare som får bidra till min självhushållning denna sommaren. Heja på!

The exterminator

Igår levde alla ogräs farligt. Nu ligger de flesta små bastarder som förut störde mina planteringar och därigenom min sinnesfrid och skrumpnar ihop i min komposthög. På bilden ser ni en intet ont anande maskros. Om den bara visste vad den har att vänta...

Premiär

Igår var det dags. Gräset har växt ordentligt i värmen och igår skulle det av och bort. Med beslutsamhet och pur glädje störde jag lugnet här på höjden i hela 45 minuter med min handjagare. Resultatet blev gräsklipp till mina rabarber och min ros, och också en slät och vacker gräsmatta. Dock finns det lite smolk i min glädjebägare i form av krokusar som trots att de hade sina glansdagar för några månader sedan fortsätter att ta upp plats i min gräsmatta. Trots att det är frestande att bara köra rakt över dem är detta ingen bra idé, då de i så fall inte kommer upp nästa år. Rätt tidpunkt för att klippa bort lökväxterna är ungefär vid midsommar. Så jag har många knixande och trixande gräsklippningar framför mig. Nåja. Det blir ju fint iallafall.