Här ser ni min lilla skyddsling, antagligen någon sorts fikus, som jag fick av min goda vän Emmie för något år sedan eller kanske mer än så. Jag lät den stå i vatten tills den hade fått lite rötter och planterade den sedan i en kruka och såg fram emot blomstrande framsteg för det lilla livet. Dock uteblev alla resultat över huvud taget. Den stod som paralyserad och blev bara mer och mer dammig och tråkig. Till slut, efter som sagt ett år eller nåt, tröttnade jag, ryckte upp den lilla stackarn med rötter och allt och placerade den i en söt liten flaska. Och vad hände? Jo, efter bara en vecka kom ett nytt blad och nu är ännu ett på väg. Därmed var det bestämt, det lille krabaten kommer leva resten av sitt gröna välmående liv ståendes i en flaska med vatten. Antar att jord och blomnäring inte var den lilla fikusens "cup of tea".
1 kommentar:
Så sött! Det verkar som att ni två verkligen förstår varandra. Det känns ju ganska oortodoxt att låta en sånhär stor parvel få framleva sina dagar i vattenflaska, men hur kul är det å andra sidan att vara ortodox. Den ser hur som helst mycket belåten ut i flaskhemmet! Har några nya bebisar på gång till dig (annan art), har du plats? Kram E
Skicka en kommentar