Glad Påsk!

Min påsk i år är lite tiltad i jämförelse med hur det vanligen ser ut. Denna påsk har jag firat (eller rättare sagt, inte firat) med att arbeta och tillbringa min lediga tid med att sitta ensam i min lägenhet. Jag gnäller absolut inte dock, jag har haft det väldigt bra här med katten. Min påskmat har bestått av snabbt ihopsvängda pastasåser och sallader, och jag har ju haft mitt påskägg från sambon som jag i stabil takt har satt i mig. Nu är godiset slut, och med det tomrum som detta skapar vara jag tvungen att sätta mig och skriva lite.
Själva anledningen till att jag sitter här och skriver var dock inte att pladdra om min avsaknaad av påsklamm och familjelekar, utan anledningen är den skräckupplevelse jag fick när jag tittade på Monikas Mat (eller liknande) på TV4 här om dagen. Jag är inte den som ägnar mig åt personangrepp, inte publikt iallafall;), men jag måste säga det, att någon matstylist är hon absolut inte, den där Monika. Allt hon lagade verkade jättesmaskigt, men när det kom till uppläggningen sabbar hon det totalt och lyckas få något som verkar så lovande som sparris- och laxsallad se ut som något som mycket okänsligt och bryskt körts i mixern några sekunder för att sedan stjälpas upp på någorlunda passande fat och hivats ut till matbordet. Själva klimax bestod av Monicas Oscar II-tårta, och åter igen, något väldigt lovande som blir å så fel. Som TV4 själva uttrycker det på sajten recept.nu: "Här kommer en variant av Monicas egen version av denna klassiska tårta, mycket förenklad med färdighackad mandel i bottnarna. Däremot satsar hon stort på dekorationen, chokladkycklingar, kanderad mimosa, violer och äkta bladguld!"
Monika bryter ut i total påskeufori och tynger den lilla anspråkslösa kakan med allehanda blackiga dekorationer, och tyvärr slutar inte festen där, nej, Monika pryder även fatet med påskliljor runt om. Ojoj, detta blev alldeles för mycket för min modesta less-is-more-persona.
Nu tycker ni säkert att jag är himla gnetig och orättvis, men som jag sa, allt hon lagar smakar säkert jättegott, och hon är en mycket duktig kock, men hälften av upplevelsen ligger i att det ska se gott ut också. Och där har Monika lite kvar att lära. Ovan ser ni tårtan som den blev. Vad lycker ni? Less is more, eller?