Idag tog jag en stor omväg för att köpa vinnarsemlan i GPs test. Jag tog mig till Radiotorget (torget som Gud glömde, enligt mannen som arbetade på Ebbes hörna brevid bageriet). När jag steg av bussen var det inget problem att lokalisera bageriet, kön ringlade sig lång utanför. Stämningen i kön var mycket gemytlig, vi stötte och blötte olika typer av semlor (bageriet som har pärlsocker på sina semlor dissades unisont). När jag väl kom fram expiderades jag av Mr Semla himself, Mehran, som dagen till ära hade ett halvdussin personer som hjälpte honom i det lilla konditoriet.
Hans hemlighet (förutom den något nyskapande formen) är att ha lite rosenvatten i mandelmassan och att blanda i lite vaniljkräm i grädden. Klockrent!
Så för att summera:
Var det värt att åka en liten buss till ett udda torg för denna semla? Oh yes!
Är det lite nördigt, på gränsen till lite sorgligt, att göra detta? Se ovan.
Är jag mätt och semle-belåten? Definitivt
Har jag redan börjat tänka på den andra som står i kylen? Jepp... när är det legitimt att njuta av den? Till kvällsmat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar